Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

79


Snögloppsvers.


Usch! hvad det är kallt och hemskt vid polen,
Duskigt väder hela året om.
Den som finge sitta midt 1 solen,
Dit ej någon vinterkyla kom.
Ack! der kunde man legert få vandra
Och dock ej förkylas och bli sjuk;
Slapp som här att trängas med hvarandra
I bottforer, pelsar och peruk.

Solens herrar äro sansculotter,
Derför räcker också solens gull.
Der behöfvas inga lån-förskotter,
Som hos oss för garderobens skull.
Solens damer — hvad som helst jag håller —
Sväfva luftigt i den gyllne sal:
Inga kläder, endast parasoller,
Och för resten ingen mod-journal.

Språket der är endast rim och meter,
Champis fräser i hyarenda elf.
Lagerkrönta sitta der poeter
Gladt och tuta med Apollo sjelf.
Nobisglädjen är gemensam vorden:
Inga hus med krögarskyltar på.
Aftonrodnan, som vi se på jorden,
Är blott flamman af en stor brylå.