Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

187

snöfjellen tydligt, till och med vid horisonten, och bilda en kraftfull kontrast mot de vilda fjellväggarne och de kaotiska, stensådda fälten i Sæterns grannskap. I Sæterdalen betar boskapen, och utanför stugan står vallpigan och lockar dem med rop och sång." Men jag har hört att det skall vara rätt osnyggt och otrefligt i sæterstugorna i Norge. I Gudbrandsdalen lärer man dock kunna påträffa sæterstugor, som utan och innan motsvara den idylliska trefnad, som man sett framställas på Tidemands taflor. En Sæter på Dovrefjell sågo vi, som låg särdeles trefligt belägen vid en lång och smal sjö, vid foten af ett präktigt fjell, kalladt Blåhuvet. I Avsjön fiskas harr och foreller. Vid en bro, som går öfver en å, spisade vi ur den på en klippa uppdukade matsäcken.

Dumbaas gästgifvargård, 2,000 fot öfver hafvet, är för resande ett särdeles godt 'kvarter', der man tillika har postkontor och telegraf och en utmärkt värd. Ack! du glada Sievert Dumbaas!




Att åka uti karriol
Jag förr än nu har aldrig gjort.
Man sitter som uti en stol
Beqvämt och kommer fort.
Man har en häst, förstås, framför,
En gutt bakut och sjelf man kör.
Så går det backe opp och ned
Och lugnt man följer med.

Man åker utan något bråk,
Om notabene man så vill.