Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

230

Det arbete, han hade gjort.
Alltså till pröfning skrider saken
Och Mickel drar de byxor på,
Men hur han drar, han kan ändå
Ej få de byxor öfver baken;
Han drar, han svär, han svettas, nej!
Hur än han drar, det hjelper ej,
Ty felet sig bestack i benen.
"Ni sakramentska' skräddare!
Hvad har ni gjort — besinna! se!
Ej rum i knä, ej rum i grenen —
Ni modets arma mästerfä,
Drag han för tusan eran färde!" . . .
"Ack!" svarte Lind, "som herrn begärde,
De äro á la mode français"




3.

"Hvad fanders mod å byxor!" sade
Vår Mickel, som nu pröfvat hade —
"Min resa är nu rakt förbi —
Jag kan ej trånga byxor lida,
Man bör väl ha dem så pass vida,
Att man kan rymmas deruti —
Man sagt att ni ej kunde fela,
Och nu har det skenbarligt händt —
Och vet, att man ej blir student,
Så framt man ej har byxor hela —