Sida:Samlade dikter 1943.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

täckare ett vårligt
hjärta som kan fånga
himmelsk eld ur jordens
korta, svala år.

Offrerskor, träden
inför den som hörer,
den som ser och känner
rymdens alla vrår.
Bären glöd och brus av
ädla ungdomskörer:
större offergåva
ej hans värld förmår.


I MORA

Vid Vasastodens avtäckande den 11 juli 1903


Han trädde upp ur männens flock.
Fin var hans kind och mjuk hans lock,
men nordan vajade hans rock,
den goda allvarsvinden.
Nu tystnar stapelns tunga dån,
och Morabonden med sin son
står lyssnande vid grinden.

En fjällvind kom i kvalm och tö
och sjöng med munnen full av snö:
”Vi sändes denne bort att dö
som kunnat alla frälsa?”

248