Den här sidan har korrekturlästs
Nu hälsar vackra Emma,
där bred i dörrn hon står,
med loj och släpig stämma
sin vän från unga år,
när till en sockenstämma
jag trygg och värdig går.
SELINDA OCH LEANDER
Vi gjuter du i vågen
så sorgefull i hågen
ditt ögas salta biflod, o
Selinda Fläderblom?
Han svek, du svek, I sveken —
så lyktar ju den leken,
så skall den lekas utan ro,
tills jordens krets är tom.
Stryk bort din gråt, min vackra vän,
här finns ju gott om manfolk än,
å ja
och säg mig, då vi ses igen,
om ej jag rått dig bra!
När månen blir en spann,
bli alla gossar trogna,
å ja,
när alla enbär mogna,
få alla flickor man.
87
