samt, där någon af dem är omyndig, om förmyndarens namn och hemvist, som ock gravationsbevis. Är området ej bestämdt, ansökes först om utstakning och företes sedan jämte utstakningshandlingarna förenämda utredning. Utan ansökan kan dock exproprianten låta genom landtmätare eller annan sakkunnig person utföra utstakning, med värkan att, om samtlige rättsegare förklara sig nöjda med densamma, området genom den är definitivt faststäldt. Äro områdets gränser utstakade och ostridiga, kan frivillig öfverenskommelse om ersättningen ske mellan exproprianten samt sak- och rättsegare, under vilkor att densamma godkännes af panthafvare och dem, som ega rätt att från fastigheten uppbära viss årlig afkomst i penningar eller varor. Denna förlikning bör dock, med företeende af redan nämda utredning och sakegarens skriftliga försäkran att andra än uppgifne rättsegare icke finnas, till stadfästelse anmälas hos guvernören, som genom kungörelse förelägger okända rättsegare, som vilja göra jäf emot öfverenskommelsen eller framställa ersättningsanspråk, att anmäla sig inom sextio dagar efter kungörandet. Motsäges icke öfverenskommelsen af behörig sakegare, stadfäster guvernören densamma genom utslag, angifvande jämväl det afsedda områdets gränser, och gäller i sådant fall stadfästelsen såsom expropriationsutslag.[1]
Fastighet, som afträdts för allmänt behof, åtnjuter frihet från allmänna och kommunala besvär, så länge den för sådant ändamål användes. Då del af fastighet exproprierats, skall densamma afrösas och karta affattas i den för afsöndring stadgade ordning, såvidt ej sådant redan skett, samt om afskiljandet antecknas i jordregistret. Om återstående delens egare det begär eller det afträdda är af betydenhet, skall tillika hvardera delens andelsförhållande till jordebokshemmanet och återstodens mantal och skatt fastställas. Af parcellens säregna natur följer vid anfördt förhållande, att expropriation af parcell upphäfver dennas egenskap af parcell. Vid sådan expropriation måste därför alltid dels stommens
- ↑ Om skyndsammare förfarande i vissa fall, se 5 kap. af expropriationslagen.
