“Men så behöfs det några stora träd, riktigt af de största mastfuror, bindestockar; kanske det icke fins så stora träd i skogen din?“ sade gossen.
“Ja, finnas de icke i min skog, så lär det väl vara ondt om slika träd,“ sade mannen, och så vandrade de till skogs begge två. Ett stycke fram på fältet kommo de till ett stort träd.
“Skulle tro, att detta är stort nog,“ sade mannen.
“Nej, det är icke stort nog; har du icke större trän, så komma vi ingen väg med byggningen efter den nya metoden,“ sade gossen.
“Ja, jag har dem nog större, skall du se,“ sade mannen; “men då måste vi gå längre bort.“
Så gingo de långt bort öfver åsen, och så kommo de till ett stort träd, ett af de största mastträden i skogen.
“Tror du detta är stort nog?“ sade mannen.
“Det tror jag nästan,“ sade gossen; “vi skola famna den, så få vi se; gack du på den andra sidan om furan, så står jag här; äro vi då icke goda att nå tillsammans med händerna, så är trädet stort nog; men töj på dig bra, töj på dig bra, det säger jag dig,“ sade gossen och tog fram tömmen sin. Mannen gjorde som gossen sade.
“Ja, vi nå allt hvarandra,“ sade gossen; “bi litet, skall jag töja dig bättre,“ sade han och satte rännsnara om handlofvarna på honom och drog till och band honom säkert fast vid furustammen, och så fram med tjurpesen och till att dänga mannen så mycket han orkade. “Här är gossen du köpte grisen af, och här är gossen du köpte grisen af!“ skrek han och höll icke upp förr än han tyckte att han hade fått nog, och han sjelf hade fått rätt för grisen sin; då lossade han banden och lät honom ligga.
Då mannen icke kom hem, gingo de skallgång efter honom från bygden, och letade igenom hela trakten, och
