Efter Rymans död förordnade hans enka d. 17 Maji 1738, att tvänne andra Läne-Capitaler, tillsammans 14,000 d:r K:mt, som till andra barmhertighets-verk varit destinerade; skulle äfven tillhöra fattighuset, att blifva en evärdelig och beständig inkomst, för de fattige, som i Hedevig Eleonorae eller Ladugårdslands Församlingens fattighus intagne varda; efter den bästa hushållning, som till deras förmån upptänkas kunde.
Församlingen ägde ett fattighus anlagdt 1730, innan Rydman skänkte något dertill; men då efter Brand- och Politie-Commissionens förordnande, Ladugårdslands Församlingen ålåg; att inrätta ett fattighus för 66 fattige, som ock, enligt kundgjörelsen d. 29 Dec. 1748, var verkstäldt och då tog sin början; uppkom tvist om det så kallade Rymanske fattighusets sammanläggande med Församlingens.
Förenämde testamentariske dispositioners innehåll; så väl, som Församlingens deltagande i det älldre fattighuset; tycktes så mycket mera kräfva deras förenande, under en gemensam vård och styrelse; som då Församlingen med 12,000 d:r K:mts årlig inkomst, nog kunde underhålla 46 fattige; det icke gerna syntes möjeligt att med 1360 d:rs ränta, kunna nära 20 fattige vid det Rymanske.
Efter en lång rättegång emellan båda Fattigtighusens Föreståndare; blef deras sammmanläggande ändteligen belefvad, och öfverenskommelsen derom af K. M:t d. 13 Maji 1767 stadfästad. I kraft deraf skulle de båda stå under en Directions tillsyn och vård; och som bägge fattighusen voro tätt bredevid hvarannan belägne, och stötte vägg i vägg tillhopa; så vanns äfven derigenom, att husen sammanlades, den förmån, att alla 66 fattighus-hjonen, kunde njuta gemensam själavård af den, vid
