69,036 d:r K:mt, hvilket hon till fattighuset afstod, med önskan att icke desto mindre framgent, och till sin dödsdag, derstädes få förblifva och njuta underhåll. För denna summa uppbyggdes 1762 det fattighus, der hon sedan lefde och underhölls ibland de öfriga fattige-hjonen, till d. 14 Junii 1784, då hon i dess 87:de år afled[1], förmodeligen mera nögd att öfvergifva fattighuset, än den rike att flyttas ifrån Palatset till grafven.
Inkomsterne till de fattigas underhåll bestå, uti den anslagne dubbla Brandvakts-afgift, af hvarje fastighet i Församlingen, som K. M:t faststält d. 7 Nov. 1760; uti håf-penningar, frivilliga gåfvor som vid barndop och bröllopp uppbäres, interessen, hyror, m. m. hvarföre underhålles utom de 24 fattige, som Församlingen åligger att vårda, äfven 17 gratialister; hvilka tillsammans kostat fattig-cassan år 1798 omkring 320 R:dr.
XVIII.
Husfattig-Cassan.
Husfattig-Cassan har sin upprinnelse och fond, af testamenterade Capitaler och andra små tillslagne inkomster; hvaröfver uppsigten af ållder tillhört Politie-Collegium: och hvaraf alla i Staden befintelige fattige och ållderstegne personer samt späda fattige barn, blifvit underhållne, innan fattighus i alla Församlingar 1745—1752 inrättades; och kommo då i disposition af en del medel, som förut hört under Politie-Collegium, såsom Collecter, stamboks-medel, Klockare-lefverantser eller gåfvor vid brölopp, barndop, kyrkogång, begrafningar, m. m.; ägandes Collegium deröfver nu allenast en allmän
- ↑ Inr. Tid. 1784, N:o 53. Uppf. Sällsk. Tid. 1784, p. 439.
