Sida:Stolthet och fördom.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
186

— Jag hoppas, tillade mrs Gardiner, att hon inte kommer att påverkas av några hänsyn för den unge mannen. Vi bo i en helt annan del av staden, vi ha helt andra förbindelser, och, som du väl vet, deltaga vi så litet i sällskapslivet, att det är föga troligt, att de alls komma att råkas, om inte han rent av söker upp henne.

Det är alldeles omöjligt, ty han är nu under sin väns uppsikt, och mr Darcy skulle inte tillåta honom att uppsöka Jane i en sådan del av London! Kära moster, hur kunde du tänka dig något sådant? Mr Darcy har kanske hört talas om en sådan gata sam Gracechurch Street, men han skulle knappast tycka, att en månads tvagning vore nog för att rena honom från dess besmittelse, om han en gång kommit dit, och var viss om att mr Bingley aldrig rör på sig utan honom.

— Så mycket bättre. Jag hoppas, att de inte alls komma att träffas. Men brevväxlar inte Jane med hans syster? Hon kan inte underlåta att göra en visit hos dem.

— Hon kommer att helt och hållet avbryta bekantskapen.

Men fastän Elisabet gav sig sken av att med full säkerhet kunna betyga detta liksom det ännu mer intressanta faktum, att Bingley hindrades att besöka Jane, kände hon inom sig en ovisshet, som vid närmare eftertänkande övertygade henne om att saken icke var fullständigt hopplös. Det var möjligt, och ibland föreföll det henne troligt, att hans känsla kunde återupplivas, och att hans vänners inflytande