Sida:Stolthet och fördom.djvu/501

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
247

Bingley, men jag är säker på att det blir för mycket för Kitty, Eller hur, Kitty?

Kitty erkände, att hon hellre ville stanna hemma. Darcy förklarade, att han var mycket nyfiken att få se utsikten från berget och Elisabet samtyckte under tystnad. Då hon gick upp på sitt rum för att göra sig i ordning, följde mrs Bennet henne och sade:

— Jag är riktigt ledsen, Lizzy, att du måste bli ensam med den där odrägliga karlen. Men jag hoppas, att du inte har något däremot; det är bara för Janes skull, förstår du, och du behöver ju inte tala med honom, bara då och då. Gör dig därför inte för mycket besvär.

Under promenaden beslöts det, att de skulle anhålla om mr Bennets samtycke under aftonens lopp. Elisabet förbehöll sig att söka vinna sin mors bifall. Hon kunde icke bestämt förutse, hur hennes mor skulle upptaga det; stundom tvivlade hon, huruvida hela hans rikedom och hans förnämhet skulle övervinna hennes motvilja mot mannen. Men vare sig hennes mor var avogt sinnad mot partiet eller våldsamt förtjust däröver, var det säkert, att hennes sätt skulle vara föga lämpat att göra heder åt hennes förstånd, och hon kunde lika litet finna sig i att mr Darcy skulle få höra de första utbrotten av hennes förtjusning som hennes första häftiga uttryck av ogillande.


*


På aftonen, strax sedan mr Bennet dragit sig tillbaka till biblioteket, såg Elisabet, att mr Darcy också reste sig och följde efter honom, och hennes