Vägen norr ut från Nya Kopparberget går fortfarande genom en målerisk bergslagstrakt och stundom med ganska skarp stigning. Här börja Frövi—Ludvika jernväg och Bergslagernas nya bana att närma sig hvarandra, och när man hinner Ställdalen, gå de så nära, att man tycker sig kunna från den ena banans vagnar räcka handen åt dem som sitta i den andras. Att detta skall gå för sig åtminstone vid Hörks station, på gränsen till Dalarne, lär väl ej lida tvifvel. Man behöfver icke vara någon särdeles gammal menniska för att kunna minnas den tid då det tviflades på, huru vida Sverige någonsin skulle få några jernvägar, och nu lära de som med saken hafva att skaffa förklarat, det man måste tillse, att jernvägar icke läggas närmare hvarandra än åtta fot! Hvad särskildt Frövi—Ludvika och Bergslagernas jernvägar vidkommer, stöter det på skandal att de byggts så orimligt nära. Vid Hörk skära de hvarandra och ligga sedan ett godt stycke alldeles in på hvarandra. Vid den stationen har man godt tillfälle att taga de begge banorna i närmare skärskådan, ty de 30 minuter, till hvilka uppehållet med Frövi—Ludvika-tåget är anslaget, utdragas vida längre. Jag hade lyckan att få stanna der i 55 minuter.
Mellan Hörk och Grängesberg har man kanske den vackraste utsigt på denna med vackra utsigter rikt välsignade väg. Man passerar nu Dalagränsen och skådar från den temligen högt löpande vägen öster ut öfver härliga sjöar och skogsmarker. Det är en försmak af hvad man får se längre upp i Dalarne.
———♦———
