then skull them således tiltalt: Wälan i Ynglingar/ fahrer fort som i hafwen begynt: Jagh wil skaffa edher Penningar och Godz/ och för andra hålla wärde/ at göra aff edher Biskopar/ Cardinaler/ i skolen regera Land och Rijken. Men i (sade han til the unge Adelssmänn) som medh edhert upkrusade Håår hijt kommen/ på edhra Föräldras Godz/ Ähra och Stånd edher förlåta/ trachta effter Wällust/ och edher om Dygd och Wijssheet/ intet underwijsa låta/ i skulle intet wara migh godhe nogh/ at iagh edher antagher/ och skola thesse Fattigha uthi all Ähra edher föredraghne warda. Doch ther iagh seer/ at i här effter thet samma gören som the/ beflijta edher om Dygd och godha Sedher/ skolen i billigt för edhert Ståndz skull för andra framhaffde blifwa. Therföre och Theocritus, när han hörde en mächta berömmas för sin ståtlighe Härkomst skull: Sade han/ hör min Wän/ tu skalt icke skatta them strax för ädle och förnäme/ som aff adelighe och förnämde Föläldrar äre/ uthan them/ som Dygd/ godhe Sedher/ Ährbarheet och Rättmätigheet för alt älska och efftertrachta.
Damatriæ Son hon war wäl aff en adeligh Stämma/ men i thet han uthi een Slachtining icke tappert förhölt sigh/ och altså week ifrån then Adeligh Dygd/ som hans Fadher hafft hafwer/ dödade hon honom medh sin eghen Hand/ och giorde honom sedan thenne Graffskrifft: Hunc timidum mater Damatrion ipsa peremeit, nee dignum matre nec Lacedæmonio. Här aff seer man/ at thet som i högh Staat sittia/ äre ock stoor Umsorgh och Fahra underkastade/ så framt thet sitt Stånd rätt entretenera skola. Ty then som högt upsatter är/ skeer honom någhon Wanähra/ så märckes hon thess meer och hans Fall
