Sida:Svensk Zoologi.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
34
NÖT-STYNGET.

Man vet icke egentligen huru denna fluga lägger sina egg. Utan tvifvel känna kreaturen dervid någon smärta ty, jemte den förskräckelse som flugans närvaro injagar hos hela fähopen, ser man den olyckliga som blifvit traffad, under beständigt bölande, med upplyftad skälfvande svans och utsträckt hals löpa kring fältet eller rusa till ett nära beläget vatten, dit äfven de öfriga skynda, och hvarest de, om lyckan gynnar dem att en sådan fristad finnes, icke längre förföljas af flugan, som synes sky för vattnet, kanske af fruktan för den kyla som vänligen åtföljer detsamma. Anfaller hon Oxar, spända för plogen, kunna de icke vidare styras, de ränna liksom skenande sin väg med redskapen. Landtmannen kallar det besa, ett ord, lånat af Tyskarnes Büssen. I England har man uppfunnit medel att i sådan händelse genast skilja dragarne från plogen.

Eggläggningen sker med mycken hastighet, ty flugan dröjer knapt några sekunder på kreaturets rygg; och det är märkligt att de icke ens försöka jaga denna fiende med svansen, som är så vanligt försvarsmedel mot andra yrfän.

Ung boskap och Tjurar äro, mest utsatta för Styngflugorna, och vanligen få de sundaste de flesta Bromskulor. Vid Garfverierna är det väl bekant, att de starkaste och bästa hudarne äro i synnerhet stungne. Men ehuru skinnet helas sedan Larven ut krupit, sker det icke med samma ämne hvaraf det förut bestod, hvarföre liksom en spricka synes på den torra huden der hålet fordom varit, hvilket bärleder sig från det snarare svampaktiga väsende som fyllt det, torkat tillsammans och spruckit, hvilket kanske också händer vid beredningen.

På Tab. föreställer fig. 5. Flugan. — 6. Larven. — 7. Puppan med sitt lock.


2. REN-STYNGET.

OESTRUS Tarandi. På Lapp. Kurbma, Gurma l. Gurmak. På N. Rensvärre.

Vingarne äro matt sotfärgade med svartare yttre kant. Bålen blekgult luden med nakna glänsande svarta knölar baktill. Bälgen luden, brandgul, vid fästet blekare.

Linn Syst nat. ed. Gmel. I. 4 p. 2810. — Faun. Sv. n. 1026. — Flor. Lapp. p. 360. — K. V. A. Handl. 1759. s. 124. t. 3. f. 5. 6. Fabr. Syst. Ant. p. 229. 5. — Modeer i K. V. A. Handl. 1736. s. 136.