Sida:Svensk Zoologi.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
43
STYNGSLÄGTET.

arterna. Oxen och Kon, Renen och Antilopen som besväras af sina Brömskulor, får lika så många öppna sår på sin rygg, lika så många flytande fontaneller, genom hvilka, medan larven inom dem näres, vätskornas utlopp befordras; de otjenliga, samlade dels i följe af somliga djurs naturliga tröghet, dels bristande kroppsrörelse vissa årstider, blifva härigenom afförda, och kroppen således bibehållen i ett sundare tillstånd. Det är blott mängden som förstör. Franska Landtmannen väljer vid inköpet hellre en ko eller oxe med några styngbulor än utan dem. Den förra tror han mjölkar bättre, och den sednare har mera hull. Hästen, som inom mage och tarmar måste uppamma sina plågare, blir säkert, genom den retelse de göra på hinnorna, befriad från flera olägenheter. Draghästar och sådana som beta på öppna fälten der de äro mer utsatta för Styngen, äro oftast friskare än andra som genom ansen eller tillfälligtvis icke blifvit af dem hemsökta. Blindhet, qvarkan och andra dylika krämpor torde förekommas af Nosstynget, äfven som ett slags yrsel hos fåren af den arten som näres af vätskorna i deras hufvud, hvilka eljest öfverflödiga qvarblifva och snart förderfvade, kanske bidraga till de Bandmaskars lifvande som äro orsaken till fårens kringsjuka. Den gissningen bör icke heller anses orimlig, att menniskan i hemorten för OEstrus Hominis må hafva en sådan fysisk stimulus af nöden. Vi äro öfvertygade att instängda barn, som äta mycket, frälsas från halssvullnader, blindhet, fallandesot m. m. genom utslag i hufvudet och de kräk som underhålla det.

Men som för mycket alltid skadar, år det af stor vigt att för en öfverlägsen mängd af sådana gäster utfinna skyddsmedel och använda dem. Skälspäck brukas på flera ställen att dermed smörja Nötkreaturen, och i lika afsigt tjära blandad med tran, i Norrige. Tjära med Renmjölk begagna Lapparne stundom att afhålla Renarnas fiende. Om hästar ofta borstas den tiden då deras fluga släpper eggen, torde de undgå faran att så ofta nedsticka dem; men lör att drilva larverna ur magen, känner man ännu intet tillförlitligt ämne. Man omtalar Tormentill-pulver med Kerfvelolja gifvit i bröd tre gånger, om dagen i flera dagar, men kanske är det föga verksammare än många andra utropade medel. Metoden att med tillhjelp af brukliga redskap borttaga larvmängden ur halsen när de der finnas, är i passande händelser en säker kur. Hos fåren kan den dock icke verkställas, helst gömstället är inom