Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
58
GÖKTYTA.

ryggen, och ögonen under allt detta till hälften slutna. Rörelsen, må hända konvulsivisk, sker långsamt och våglikt, som de krälande djurens. Skrämsel, förundran vid åsynen af ett nytt föremål, orsaka den, icke mindre än bemödandet af fågeln att befria sig ur den handen, som tillfälligtvis fångat honom[1]. Säkert beror detta af en egen daning och må kallas naturligt, ty ungarne, ännu i boet, visa samma rörelser. — Kanske tjenar också denna förmåga att vrida hufvudet åt sidorna, till uppfyllande af ett välgörande ändamål för Tytans varelse, att varna småfåglarne för deras fiender Hökarne, hvilkas närvaro hon med förnyade ljud genast ger tillkänna.

Men hon äger ännu en märkvärdig vana, den nemligen att, fängslad i bur, vända sig midtemot åskådaren, höja sig, och gå sakta framåt under det hon uppreser fjädrarne på hufvudet och utbreder stjerten; hon drar sig likväl hastigt tillbaka, nedfäller tofsen, och med häftighet hackar bottnen af buren med näbben. Hon upphör icke heller att många gånger förnya dessa löjliga åtbörder, så länge man ser på hanne.

Mycket troligt gåfvo dessa sällsamheter hos Tytan ett slags anledning i de vidskepligare tidehvarfven, att anse henne som något underbart, och i synnerhet såsom verksamt kärleksmedel. Poeterne utmärkte äfven med namnet af henne skönhetens ljusningskraft, och sjelfva den passion som deraf uppväckes. Jynx var i Mytologiens häfder en Nymf, Echos dotter, genom hvars tjusning Jupiter brann för Aurora, Men Junos svartsjuka förvandlade henne ock för besväret i Tyta[2]. Venus sjelf förde Jynx som fågel från Olympen till Jason, för att lära honom dess egenskap, och derigenom beveka den hårda Medea[3]. Stjertpennorna och bröstbenet tillegnades i synnerhet den

  1. Aliqvando manibus tenui, qvi collum circumagebat in aversum, prorsum, retrorsum, mox oculos claudebat, qvasi obdormisceret. Schwenkfeld. Av. Siles. p. 357.
    Apparemment, säger Buffon, on lui a aussi trouvé de l'analogie avec ce tour de tête que se donnent certaines personnes pur affecter un maintien plus recuelli, & qui de-là on été vulgairement appelés torcols.
  2. Ett poetiskt infälle att dikta orsaken till bruket af fågeln såsom vanligt i blanning af kärleksdrycker.
  3. Pindar. Pyth. Od. 4.