Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/158

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
89
BINNIKEMASK.

sagor om masken, dess upprinnelse och ovanliga lifslängd. En del nekade honom hufvud, eller kallade det stjertändan. Andre förde honom till Zoofyterne, medan ännu andre yttrade tvifvelsmål om masken var en ensam, eller en kedja af flera, helst de märkte rörelser hos hvarje afsöndrad led; men de fleste, bedragne af längden, påstodo att masken var ett djur som växte oupphörligt, och hvaraf blott en enda led qvarblifven i tarmarna, ökades med nya, så att ingen gräns förmentes gifvas för maskens tilltagande och ålder.

Ett klarsyntare tidhvarfs Helmintologer hafva ändteligen, så väl genom vunnen närmare bekantskap med det misskända djuret, som med ett stort antal förut obekanta och närslägtade arter, bestämt hufvud-karakteren af slägtet Tænia, såsom ägande en på längden utdragen, platt, nedtryct (bandformig) och af flera leder bestående kropp, hvarå hufvudet är försedt med 4 Sugmynningar. Icke mindre än 116 arter ha blifvit antecknade, och ibland dessa tillhöra också många vår Fauna. Vi inskränka oss denna gång inom historien om den så kallade Solium, hvars namn härleder sig från forntiden, då man trodde att masken var ensam hos den som ägde honom, och man sedermera behållit det såsom blott skiljetecken från dess inom menniskokroppen äfven befintliga grannar[1]. Såsom Svensk benämning ha vi antagit det af den Vanliga Binnikemasken, då han säkert är mycket allmännare än den breda (Tænia lata), hvilken må fordra en egen afhandling.

På det föremål, som afbilden föreställer, är hufvudet mycket litet, af ombytlig form, men merendels halfklotrundt, baktill jemt eller liksom utskurit, och mera bredt än långt. Å dess främre sida ses, i stället för mun, 4 alldeles runda, liksom i fyrkant sittande, trattformiga sugmynningar, mer och mindre utstående, och midtemellan dem ett slags snyte (rostellum), som kan utskjutas eller indragas, och slutar i ändan med en liten papill, nedanför hvilken en dubbel krans af ganska fina och utåt böjda

  1. Icke mindre än 12 särskilta slag Inelfve-meskar tillhöra menniskan. Kanske äro ännu flere okände, 1. Filaria medinensit, under huden. 2. Hamularia compressa, i lungrörens körtlar. 3. Trichocephalus capiilaris. 4. Ascaris lumbricoides. 5. Ascaris vermicularis. 6. Taniæ lata. och 7. Tænia Solium, i tarmkanalen. 8. Strongylus Gigas, i njurarna. 9. Distoma hepaticum, i gallblåsan. 10. Polystoma pinguicola, i lifmodern. 11. Echinococcus hominis, i hjernan, 12. Cysticercus Cellulosæ, mellan musklerne.