Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

nes täckfjädrar äro hos densamma sotsvarta med hvita punkter och gumpen hvit med svarta fläckar[1]. Deremot visar en annan artförändring en närmare frändskap med Fjäll-riporna, likväl mindre genom sin hvitspräckliga yta, än genom hvitludna fötter och tår[2]. En mycket klufven stjert och den rådande svarta färgen försäkra oss emedlertid om sanningen, att begge äro blott bi-arter.

Orren tillhör endast de kallare polhöjder af Europa samt Asien, såsom inom gränsorna af Sibirien. Den är öfverallt känd i Sverige; finnes dock mycket talrikare i de Norra Provinserna, fastän knappt sedd i Lappmarken. Älskande i synnerhet skogar och bergstrakter, bevuxne med björkar och aspar, äfven barrträd, söka dessa fåglar deras föda af knopparne och de späda bladen, men försmå icke heller särskilta bärsorter,, såsom lingon, hallon m, m. och äfven ljungtoppar vintertiden. Stundom har man ock sett dem besöka korn-och hvete-åkrar. Ärter sägas de icke kunna smälta utan lifsfara, äfvensom kersbär, förmodligen för stenarne. Bland animaliska ämnen begagna de Myregg, hvilka särdeles, tjena som ungarnes första näringsmedel.

Orrarne äro icke flyttfåglar, man i de länder der mycken snö faller, finnas de ofta under snön liksom begrafne; förut fylla de dock kräfvan med björk- och alknopp, att den hänger som en påse under halsen; och denna föda passar för längre tid att tära på. De låta sedan öfversnöa sig, eller minera sig ofta i lösa snön flera alnar djupt, samt ligga helt tätt jemte hvarandra. Med den annalkande våren blifva de åter synlige. Det är då deras parningstid infaller, äfven bådad genom flytande uttömningar. Som arten lefver i månggifte, samlas flera bönor kring Tuppen, hvilken likväl icke likt Tjädern kallar sin Harem från toppen af höga träd, utan på höjden af en kulle, en trädstubbe eller hög sten tolkar han sin natursdrift; ofta samla sig flere tuppar tillhopa under lugnet af den ljusnande morgonen, och med löjliga krumsprång, såsom FäktTuppar, kämpa med hvarandra, tills en af dem vinner platsen, då Segraren, högmodig, med glänsande ögon, uppsvullna

  1. v. Linné ansåg den som särskilt art under namn af Tetrao hybridus Faun. Sv. 201, och är afbildad i Mus. Carlson. 1. t. 15. samt finnes tidtals, i gamla skogar så väl i Sverige som i Finland.
  2. Denna är T. Tetrix δ. Eriopus. Rets, Faun. Sv. p. 20,9. Figur utgifven i Mus. Carls. 3. t. 65.