Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
102
LITEN VATTEN-SALAMANDER.

ken, en annan genom ögonen, den 3:dje öfver dem, hvilka förenas vid nosen ofvan det rundade näshålet. Strupen är gulhvit med olivbruna fläckar, och derifrån går, på underlifvet, ända till stjerten, en höggul rand beströdd med runda, bruna, svarta eller blåagtiga prickar.

Stjerten har lika färg ofvanpå som kroppen, och inunder samma som bukens med dunklare fläckar. Den naggade kammen är ock der blekgul, äfven benen, med sina små fläckar, af hvilken en i synnerhet utmärker sig på bakbenen öfver knäleden, helst den finnes alltid. På tåerne, som äro till en del med hud förenade, likna fläckarne nästan tverband[1].

Honan förekommer merendels litet större än Hanen; också vid fortplantningstiden är buken på henne tjock och uppdrifven. Stjerten synes rund och långspetsad; men är likväl ofvan och under kantig; kroppens grundfärg olivgrön eller brun gulgrön och klarare efter hudningen. Ifrån nosen går bakåt en brunagtig strimma, och från undra käken en annan öfver ögonen. Bakom den första börjar en annan å ömse sidor af halsen, derifrån de löpa längs ryggen ända till stjertspetsen, och äro, tidigt om våren, brunt punkterade. Härigenom får ryggen ett kantigt utseende. Någon gång ses ock en lika färgad linie gå midtöfver lifvet, som dessutom är beströdt med fina knappt märkbara dunkelbruna prickar. Underlifvet är gulhvitt och midt på orangefärgadt, med eller utan spridda, mörka fläckar. Jemte detta hafva Honorna af denna art, såsom fullkomligt utbildade, i början större hufvud och klarare grundfärg, särdeles efter hudens förnyande, samt endast två dunkla, stundom föga synliga ränder på ryggen, och både buk och stjert utan fläckar.

Efter parnings-perioden, och några derefter timade hud-ombyten, mister Hanen sin ryggkam, och i dess ställe ser man der en rad af mörka punkter; likväl behåller stjerten sin lansettform; men på Honan försvinner småningom, in på året, den öfre och undre skarpa kanten, så att stjerten blir nästan trind, och det är då hon föreställer von Linnés Lacerta vulgaris, hvilken man länge hållit antingen för egen art, eller för verklig artförändring. Ganska sannolikt håller Hanen sig beständigare i vattnet, emedan man kan finna honom der under hela sommaren, då på samma

  1. På den bifogade Tabellen har, denna gång. endast Honan kunnat aftecknas. Då framdeles en annan af samma Slägte förekommer, hoppas vi oek meddela Honans afbild.