70.
GRÅ KNORRHANE.
Trigla Gurnardus.
Grå Trigla. På Tyska: Der graue Seehahn, Schmiedeknecht. På Holländska: Knorrhahn. På Engelska Gurned, Grey Gurned. På Franska: Gurnau. På Ital: I Tigiega. På Danska: ? Kurre, Kurrefisk.
Kroppen ofvan mörk; sidorna beströdda med svarta och hvitagtiga fläckar; sidolinien bred och taggig.
Trigla Gurnardus Linn. Syst Nat. Ed. XII. T. I. p. 497. 3. {Pisc. theracici). — Retzii Faun. Suec. p. 341. 82. — Artedi Gen. p- 46. n. 8. Syn. 74. n 8. — Cuvier Règne anim. II. p. 301 (Acanthopterygii) — Pennant Britt. Zool. III. p. 276. t. 54. — Bloch Fische Deutschl. II. p. 121. 1. Tab. LVIII. — Oken. Handb. der Naturg. III. p. 112.
Trigla-slägtet är ett ibland de mest bestämda och
lättkända, så väl genom hela kroppens form och beklädning,
hufvudets skapnad och utmärkta fjäll, som i synnerhet
genom de fingerformiga, ledfulla vidhängsel, som sitta
framför bröstfenorna, och hvilka blifvit antagna såsom dessa
fiskars egentliga släktmärke. Väl äga åtskilliga andra bland
våra svenska fiskar så kallade tömmar eller trådlika
vidhängsel omkring munnen; men dessa äro ej ledfulla, äga
ett annat fäste, och äro af en helt annan beskaffenhet. —
Linné kände, vid utgifvandet af sin Fauna Suecica, blott en
art, som tillhörde våra kuster, neml. den så kallade
Knorrhanen, Trigla Hirundo; sednare upptäckter hafva riktat vår
Fauna med ännu tvenne, neml. Tr. Cuculus och denna
Tr. Gurnardus, hvilka alla i kroppsform, inre bildning och
lefnadssätt så nära öfverensstämma, att hvad i dessa
afseenden anmärkes om den ena arten, kan anses såsom
hufvudsakligen äfven gällande om de andra.
Hufvudet på dessa fiskar är stort, snedt afskuret och väpnadt med ovanligt stora, benagtiga och strålformigt glänsande sköldar; hvaraf de bakre oftast sluta sig i spetsar eller taggar. De med ögonhinna försedda ögonen äro stora, och sitta bakåt, långt ifrån munnen. Öfver ögonen märkas
