väntar sig utredda lärdomar i dessa ämnen, nya efterdömen för talangerna, öppnade utflygter för snillet, uteslutande förbud för vanmakten, tydliga lagar emot ytterligheten.
Edra författningar, mine Herrar, ålägga, att vid tillfällen som detta närvarande, något ämne inför Eder afhandlas, hörande till edra yrken och värdigt eder uppmärksamhet. Ett sådant ämne synes mig vara, framför många andra, sjelfva detta valspråk, som på en gång uttrycker både eder stiftelses föremål och edra personliga egenskaper. Den yppersta afhandling öfver Snillet och Smaken, lemna tvifvelsutan edra redan gifna efterdömen. En vida lägre förtjenst blir alltid, jag erkänner det, att blott söka utreda och fästa begreppen om dessa tvenne ord, underkastade så många olika förklaringar. Några anmärkningar deröfver, hvartill Vitterhetens närvarande tillstånd kunde synas föranleda, torde dock ej böra dömmas onyttiga. Om de förtjena edert bifall, skola de troligen ej blifva utan all verkan på det allmänna omdömet. Om ej, skola de åtminstone förvärfva mig edra rättelser.
Tillåten mig då, mine Herrar, att här till en början utmärka tvenne afvägar i begreppet om Snille, rakt motsatta hvarannan, och begge tvifvelsutan lika skadliga. Ägde jag lof att för ett ögonblick glömma den grannlagenhet i uttryck, som detta rum af mig äskar; finge jag
