med behaglighet och nytta, dertill fordras förstånd, philosophi och vitterhet. På huru mycket sätt förtjenar icke denne Ledamot[1] sitt säte i detta Samhälle, och huru mycken nytta bör man ej vänta af dess förstånd och lärdom, af honom, säger jag, som redan gjort en så vacker början[2] till det arbete Akademien nu ålägges.
Huru kunde ock derföre de begge Skalder glömmas som, den Ene[3] med så mycken behaglighet låtit på Svenska Skådeplatsen tala Euripides och Homeri Hjeltar[4], och med så mycken själ tolkat Coras och Alonzos kärlek[5]; den Andre[6] som med all Skaldekonstens styrka upplifvat Gustaf Wasas patriotiska själ, vist honom, så till sägandes, uppstiga ur grafven, och låtit Svenska Folket ännu en gång[7] hylla med den lifligaste glädje den Hjelten, som för mer än tvåhundrade år sedan frälst våra förfäder från verldsligt och andeligt tvång.
- ↑ KammarRådet Botin. Utkast till Svenska Folkets Historia.
- ↑ Svenska Språket i Tal och Skrift.
- ↑ Kongl. Sekreteraren Adlerbeth.
- ↑ Iphigenie uti Auliden, Tragedi med Chorer, uppförd 1776.
- ↑ Cora och Alonzo, Opera, uppförd 1782.
- ↑ Konungens HandSekreterare Kellgren.
- ↑ Gustaf Wasa, Lyrisk Tragedi, hvilken med en ovanlig mängd åskådare uppförts 23 gånger under 1786 års vinter.
