Hvad jag endast vågar, är, att med få ord nämna om Vitterhets-Sällskaps närmaste ändamål: deras omedelbara verkan på Snillet och Smaken.
Ibland alla Samhällen är Snillets Republik det som kräfver den största frihet. Men allt slags frihet, så i den lärda som allmänna verlden, då hon ej ledes genom lagar, vanslägtas förr eller senare till sjelfsvåld. Naturen ensam, det vill säga känslan ledd af förståndet, har af evighet stiftat dessa oryggeliga lagar, hvilkas kännedom i valet och uttrycket af det sköna är hvad vi kalla Smak. Men känslan kan förvillas, förståndet fela, och smaken fordrar således en lagskipande makt, så mycket lättare att lyda, som hon, i stället för bud och straff, endast verkar genom exempel och belöningar. Ett Samfund, valdt ibland de yppersta Snillen i ett land, är tydeligen den Rätt, der en dylik makt bör hvila. Rom kände ej detta medel att vårda sitt snilles ära. Också såg man från Augusti tidehvarf smaken dageligen förfalla, språket försämras, och Nationen återföras till barbari och mörker. Hos den bland nyare Stater, hvarest Vitterheten först åter uppstigit till sin höjd, har man i tid förekommit ett lika hotande missöde genom stiftandet af ett VitterhetsSällskap, som, det första i sitt slag och ett mönster för alla sednare, ägt den lyckliga verkan, att smaken i detta land, efter hundrade års förlopp, ännu bibehålles vid samma renhet
