Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/457

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— . 455 — före slutet af i6oo:talet? *). Orden och^vändnin- garna voro målande, dramatiska , uttrycksfulla • träffande; dé voro äfven valljudande och vex- lande. Saken, som uttrycktes, liksöm växte upp framför . ens ögon. Man tyckte sig ^e och känna handlingen, 6ädan den varit. Med ett ord, språket var poetiskt , och detta är det icke mer. Det var äfven äkta fosterländskt, och detta är d^t nu ej heller. Folkspråket, en samlad skatt . af hädangångna slägters odling, och på samma gång det mest lifliga uttrycket af det närvaran- de, i dettas nationliga uppenbarelse, har, ge- mensamt med det gamla, blifvit utdömdt ur all ftkrifllig framställning; hvarigenom det inhemska tycket allt mer förgått, och en tillväxt måst grunda sig på förkoilstling. Ingen vill inse, hvil- ket rikt malmfång är att tillgå i den outtömliga grufvan af de särskilta Landskapens munarter; eller ingen har mod, att häruti trotsa fördomar- na **). Mången har höjt sin stämma häremot, men utan verkan. Redan Spegel***) klagar, att

�oansedt vårt tungomål gifver så behagligit ljud, 

så tjenliga ordalag, sä kosteligit samhänge, så ty- deHg mening, så märkeligil eftertryck, som nå- ^) Delta gäller äfven om de Isländska verken, såsom StMrlesons Kun ungasagor, hvilka äga hela hållningen af Sveriges äldsta arbeten.

    • ) De komiske författarne göra Jh är vid undantag; men

saken har derigenom så mycket mer förlorat burskap i den högre stylen; ty det hela bar, medelst denna användning , (kiX en löjlig sida. ^^^) Företalet till Guäs FåreX ocb Bvita.