Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 41 —

och. snart uppträngande makt? Sådant allt lifligen framstäldt i Grefve Wachtmeisters sinne och förökadt igenom andra inhemska anledningar, borde i hvar och en stor själ verka just det samma beslut, som han tog. Han syntes vid denna förändring mera än andra, ty han var mera verksam och frimodig än de; och det var icke endast vid Riksdagen, i fältet och på flottan, som hans osvikliga mod gjorde honom bemärkt. När Hertigen af Holstein inledde den unge Carl XII, att rida öfver timmerhögen i Carlskrona, fattade Grefve Wachtmeister betseltygeln, och sade:. Nej, Herren skall ej rida dit. När vissa ville, att endast 12 skepp skulle betäcka Arméns öfvergång ifrån Carlskrona till Pommern 1712, svarade han: «Den borde anses såsom en Riksförrädare, som sådent vill åtaga sig, emedan han ej annat kunde afse, än den samma ärnade med vilja lefverera både Flottan och Armén i fiendens händer; och då i ett KrigsRåd i Skåne Konung Carl XI erinrades; det han borde förvara sin dyra person och undandraga den krigets farligheter, yttrade sig Grefve Wachtmeister, att ehuru ingenting i verlden vore honom dyrbarare, än Konungens höga person, så ville han dock hellre bära denne sin Konung, efter ett tappert fäktande, död i sitt tält, än se sin Herre med oförrättade saker, nesligen resa upp till Sverige.

Slika tänkesätt, så oförfäradt yttrade, säga oss hvilken Grefve Wachtmeister var: och