Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 43 —

vittnesbörd samt öfverlåter sig sjelf, sitt namn och sina gerningar åt en framtid, hvilken, friad från afundens ifriga begär, att kasta skugga på förtjensten, ljusnar och framställer henne i dagen, sådan som hon är. Utan att så tänka, uppträder i hans väg ingen märklig man i verlden; och utan denna grundsats hade Grefve Wachtmeister ej uthärdat att genombryta de motstånd, som nu skulle gifva högsta glans åt de af honom fullbordade verk.

Denna storhet gaf han sig sjelf; men af sin Konung undfick han 1687 Grefvelig värdighet för sig och sin högtförtjenta Ätt, hvilken är åt Riket förvarad igenom denne Herres lyckliga äktenskap 1685, med Grefvinnan Sofia Lovisa Ascheberg, som gaf honom 4 söner; af hvilka 2:ne fortsatt slägten, så att vår ålder också får fästa sin högaktning och tillfredsställelse vid detta namn. Vid denna samtidens tillfredsställelse och vid anledningar till enskilt tacksamhet, skulle Academien längre uppehålla sig, om icke sjelfva tillfället erinrade henne, att hon bör unna detta ämne till en Högtid åt hennes kommande medlemmar, hvilka med Efterverldens ojäfaktiga språk skola framföra det beröm, som hon nu ville tolka.

Hjeltens lif upphörde i Stockholm 1714 under en orolig Riksdag, som gynnade helt andra tänkesätt, än dem han på sin ärebana hade följt. Han tog några veckor mera varm