Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 83 —

värdigheten af ert ämne. Hon har i sitt beslut trott sig göra rättvisa på en gång åt det snille, som hänför känslan genom sin tjusningskraft, och åt den dygd, som fordrar aktning för sina afsigter. Ni har valt att besjunga ett af Samhällets vigtigaste föremål. Ni har velat väcka edra samtida, att göra sina efterkommande lyckligare än deras fäder. Ni har höljt det mödosamma af en Uppfostrares pligter med ett behag, som lockar till deras utöfning, och talat till de spädas undervisning, som naturen talar hos en öm och dygdig mor. — Min Herre! Om i dag, vid ljudet af eder sång, Ni sett edra känslor besvaras af ömhetens tårar: om någon gång Ni ser edra reglor hafva återkallat ett flygtigt hjerta till sin pligt: om i framtiden Ni får emottaga någon lycklig sons välsignelser för de omsorger Ni väckte hos hans vårdare; så är det en belöning, hvartill Academien anser Eder förtjent, och som hon hoppas skall öka eder tillfredsställelse af den uppmärksamhet och aktning, hvaraf jeg, på Academiens vägnar, öfverlemnar Eder detta bevis.




Den Andra Guldpenningen, med samma heder som åtföljer Stora Priset, hade Academien tillagt N:o 18, Den Husliga Sällheten.