Ihågkommas bör, att rasblandningar visst icke alltid äro fördelaktiga. Det gäller i all synnerhet, då de element, som korsas, stå långt ifrån varandra. Det är uppenbarligen av största vikt att få reda på, vilka raskorsningar som äro gynnsamma och vilka som äro till skada för folket. Här skall den rasbiologiska forskningen visa vägen för kommande släktled — här som på så många andra områden.
Till sist vill jag erinra om några ord, som jag år 1904 fällde i Uppsala läkareförening, då jag talade om rashygienens betydelse: »Ett folk, som stadigt degenererar, lär icke i längden kunna hålla sig uppe i kampen för tillvaron, hur militäriskt väpnat det än kan synas vara. Vi må komma ihåg, att kulor och krut skydda oss ej för tuberkulos, alkoholism, nerv- och sinnessjukdomar samt för andra dylika samhällsfiender. Det skulle vara vida bättre, om kulturstaterna, i stället för att rikta sina rustningar och vapen gentemot varandra, ville använda sina inkomster och gemensam kraft på att bekämpa fiender av detta slag. — — —
Jag vågar hoppas, att den tid ej må vara alltför avlägsen, då man blir böjd för att i samhällsfrågor tillmäta den verkligt biologiskt bildade läkarens ord lika stor betydelse som exempelvis juristens och krigarens, då vidare sociologer och statsmän få ögonen öppnade för ärftlighetshygienens betydelse för folkens framtid.»
H. LUNDBORG.
