Sida:Svenska Fredssord i norska frågan.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 19 —

Sedan Flyvebladet närmare ådagalagt att de omogna och nära nog allmänt föraktliga oech tadelvärda utgjutelser, som denna press tillåtit sig att yttra om de unionella förhållandena, hvilka ej eller på svenska sidan blifvit fördomsfritt bedömda, tillägger det:

»Det är derföre hög tid på, att man å ömse sidor lär sig att inse att dagbladspressen och nationen lika litet på den ena som den andra sidan om riksgränsen, och säkert nog allraminst på vestra sidan, dela med hvarandra ansvaret för de utgjutelser, som båda ländernas press utsända mot hvarandra.»

Efter att ha uppenbarat ytligheten och ensidigheten af de unionella ärendenas behandling, tillägger och tillämpar Flyvebladet: »Sålunda har frågan om mellanrikslagarne, sålunda den om domars ömsesidiga kraft på båda sidorna om riksgränsen, sålunda Storthingsbeslutet om förändring i organisationen af norska regeringen varit behandlad af våra dagblad, synnerligast vårt Aftenblad

Att riksståthållareembetets af Storthinget beslutade upphörande skulle lemna ytterligare anledningar till retelsemedel från samma norska Aftenblads sida och till misstanka för den misstroende delen å svenska sidan, att norrmännen ej aktade unionsvilkoren, var att förutse. Men om man lugnt och opartiskt betänker och öfverväger förhållandena, så finner man, att då riksakten ej ens med ett enda ord omnämner, hvarken den nödvändiga eller icke nödiga tillvarelsen af nämnde embete, var det norrmännens goda rätt att behandla den 14 § i deras Grundlov på samma sätt och med samma befogenhet som dess öfriga paragrafer. Och lika litet som norska Storthinget har eller kan ha att befatta sig med upphäfvande af eller förändringar i de svenska grundlagarne, lika litet ha Sverges ständer att befatta sig med modifikationer och tydningar eller förbättringar, dem Storthinget må anse sig befogadt att besluta i Norges Grundlov. Helt annat är förhållandet med de förenade rikenas konung: han har till åliggande att bevaka och bevara begge brödrafolkens rätt och bästa. Han är den sammanbindande och sammanhållande hufvudlänken dem