Så har européen i våra dagar gjort i de trakter af verlden, der forntidens förhållanden ännu råda. I Afrika har han följt Kongo’s och dess tillflödens floddalar, då han velat tränga in i hjertat af »de svartas verldsdel».
Handeln här i Europa under de aflägsna tider, med hvilka vi nu sysselsätta oss, har väsentligen underlättats deraf, att vår verldsdel i olika riktningar genomskäres af så många floder. Bland dem som flyta åt norr, ut i Nordsjön och Östersjön, har särskildt Elbe med sina bifloder varit af stor vikt, hvilket icke endast beror på detta vattensystems betydenhet, utan också derpå, att Elbe mynnar ut vid basen af den Jutska halfön, som i dessa äldsta tider var det egentliga bernstenslandet[1]. Härtill kommer, att Elbes biflod Moldau i sitt öfre lopp genomflyter en trakt, som endast ligger ett par mil från Donau, och som ej genom några höga berg skiljes från denna flods område.
En af de viktigaste vägar, som handeln mellan norra Italien och Skandinavien i dessa gamla tider följt, var den som utmed Adige, eller Etsch som tyskarna säga, och dennas biflod Eisack genom Tyrolen ledde upp på alppasset vid Brenner, hvilket ännu i dag, som bekant, är af mycket stor betydelse för samfärdseln mellan Italien och Europa norr om Alperna. Från Brenner steg man sedan ned först utefter Sill, en af Inn’s tillflöden, och derefter utmed Inn till Donau; sedan följde man utför denna väldiga flod ungefär till det ställe, der Linz nu ligger. Härifrån gick man öfver till Moldaus öfre lopp och kom så utmed Moldau och Elbe till Nordsjöns kust. Äfven de andra norrut rinnande floderna, Weichsel, Oder och Weser, äfvensom Rhen, hafva naturligtvis redan tidigt varit af mycket stor betydelse för handeln, men Elbe-vägen synes under den nu i fråga varande tiden hafva varit den vigtigaste för det nordiska området.
Brennerpasset bildar, ehuru det ligger 4 500 fot (1 362 meter) högt öfver hafvet, den bästa öfvergången öfver Alpernas hufvudkedja och är det alp-pass, öfver hvilket den första körvägen anlades. Men det skedde ej förr än år 1772. Förut hade man färdats deröfver, gående eller möjligen ridande, på samma sätt som öfver Stora Sankt Bernhard och många andra pass än i dag. Sedan 1867 far man på jernväg öfver Brenner, och den, som nu på några timmar
- ↑ Sist anf. afhandl., XXVI, sid. 32.
