Till Lodbroks-sagan.
Af
Henrik Schück.
I Vitterhets- Historie- och Antiqvitetsakademiens Handlingar
Band XI Ny Följd har Victor Rydberg offentliggjort en uppsats:
Om Hjältesagan på Rökstenen. Inskriften å stenen börjar som bekant
med orden: »Efter Vamud stånda dessa runor. Och Varin tecknade
dem, fadern, till minne af dödsutkorad son.» »Inskriften» — fortsätter
Rydberg — »vill således göra troligt, att den, som låtit resa stenen,
hetat Varin. Det är af Bugge redan framhållet och måste falla
hvarje läsare i ögonen, att de i inskriften omtalade händelserna,
åtminstone i den form de där meddelas, tillhöra dikten, icke
värkligheten.»
Af detta faktum har emellertid ej Bugge dragit någon annan slutsats, än att dessa fantastiska uppgifter ej handlat om Vamud eller Varin, men man har ej betviflat, att det nyktra tillkännagifvande, hvarmed inskriften börjar, varit en värklig grafskrift, ristad af en fader till minne af en son. Rydberg anser däremot, att både Vamud och Varin tillhöra dikten. Efter denna utgångspunkt fortsätter Rydberg med att undersöka, hvilken den saga är, som där meddelas, och han begagnar därvid den metod, han äfven annorstädes använder. Varin förekommer i Olof Tryggvasons saga såsom namn på en i förbigående omtalad sagokonung, och denne identifieras nu af Rydberg med Rökstenens Varin. Olofsagans Varin berättas hafva i strid slagit en konung Ogvald, och denne åter omtalas i Fornmanna Sögur II 26, men där säges han hafva fallit för Hekling Viking. Hekling identifieras därför med Varin eller — rättare — »hekling» betraktas såsom ett epitet åt denne. Men i Ragnar Lodbroks saga erhålla äfven Lodbrokssönerna epitetet »Hæklings megir»,
