Om vi nu på namnet Thiaurik(r) lägga denna chifferskrift, få vi . . . . . . således Lorbrok, hvilket kommer Lodbrok (Loðbrók) så nära, som det med begagnandet af en chiffernyckel är möjligt och i hvarje fall tillräckligt nära för att hänvisa chifferletaren på den, som menas.»
Får man, såsom här, fritt välja hvilken chiffernyckel som hälst, bör man tydligen, om lyckan ej är allt för ogunstig, kunna få fram ett ord, som har åtskilliga bokstäfver gemensamma med det ord, som åstundas. Resultatet är således långt ifrån öfverraskande. Men den bokstafskomplex, som uppstår med den här föreslagna chifferläsningen af inskriftens Thiaurikʀ, är icke Lorbrok, utan, som hvar och en kan finna, Lorbʀofs, en förbindelse, som blott har fyra bokstäfver af åtta (50 %) gemensamma med Lodbrok. För att få fram Lorbrok, som ju dock ej är detsamma som Lodbrok, nödgas Rydberg först alldeles ignorera nominativmärket -ʀ i Thiaurikʀ, vidare måste han identifiera r och ʀ (r finale), och för det tredje måste han läsa en af bokstäfverna (k) på det vanliga sättet, men ändock återstår en bokstaf, som ej är lika. Vore denna del af inskriften på prosa, kunde man emellertid icke bevisa, att Rydberg misstagit sig; man kunde på sin höjd påstå, att han ej förebringat några skäl för sin åsikt, men nu är inskriften på vers, och det ord, som skall rimma med Þurmodi måste således börja med Þ. Detta gör Þiaurikʀ, men ej Loðbrók (Lorbrok eller Lorbʀofs), och Rydbergs åsikt är således ej blott obevisad, utan äfven bevisligen oriktig.
Emellertid är det en punkt i denna afhandling, jag tror vara riktig eller tangera det riktiga. Rydberg anser nämligen, att Lodbrokssagan icke är en enhetlig saga, utan att det funnits en ursprunglig Lodbrokssaga, som sedermera förbundits med Ragnarssönernas, Ivars och Björn Järnsidas äfventyr.[1] Denna ide är visserligen ej originell för Rydberg, utan har redan förut uttalats af Storm och andra, och Rydberg gör heller intet försök att skilja sagans yngre beståndsdelar från dess äldre; de antydningar i denna riktning, som förekomma, synas mig i hvarje fall förfelade. Men tanken är tvifvelsutan riktig, och jag har därför gjort ett försök att lösa problemet.
- ↑ Från Rydbergs ståndpunkt är ett dylikt antagande nödvändigt. Rökstenen är senast från år 900, och den historiske Ragnar lefde ännu på 800-talet. Endast ett par decennier senare kan tydligen ej en fantastisk folksaga om hans söner hafva varit färdigbildad.
