Då kristendomen började få en fastare organisation äfven i öfre Sverige, skred man till uppförande af sockenkyrkor. Dessa fingo inom rätt stora områden ganska likartadt utseende. En sådan kyrka kom då helt naturligt att för nejden vester om Fyrisån anläggas i närheten af häradets tingsställe[1] i den lifligaste orten i trakten. Platsen för byggnaden valdes på en af sandåsens terrasser, och det material, som kom till användning, var det närmast för handen varande: trä och gråsten.
På grund af Östra Aros’ betydelse bragte handelsförbindelserna
med Södra Östersjöområdet ganska snart efter teglets uppträdande
der kunskap om detta byggnadsmaterial till denna på lätthandterliga
byggnadsämnen fattiga nejd. Tegel tas också snart i anspråk för
om- och tillbyggnader på Bondkyrkan. I dennas byggnadshistoria
är det derför lämpligt att särskilja tvenne hufvudperioder, som vi
kunna kalla gråstensperioden och tegelperioden. En
undersökning af byggnaden visar vidare, att de af tegel uppförda partierna ej
kommit till på en gång utan vid flera olika tillfällen. För
öfverskådlighetens skull må meddelas ett schema öfver tidsföljden mellan
de olika med tegel murade partierna:
a) äldst förses gråstenskyrkan med höga gafvelrösten af tegel;
b) hufvudförändringen: midtskepp uppföres af tegel inuti
gråstenskyrkan, de tre sålunda uppkomna skeppen täckas med
krysshvalf, sakristia uppföres på södra sidan och torn (= nedre delen
af det nuvarande) på kyrkans vestra sida;
c) tornet bygges på till sin nuvarande höjd;
d) ett kapell sammanbygges med sakristian, hvilka båda läggas
under samma yttertak, ett motsvarande kapell uppföres på kyrkans
norra sida, och samtidigt, eller tidigare, vapenhuset.
Vi gå nu att närmare studera dessa olika byggnadspartier i den följd ofvanstående kronologiska schema anvisar.
I. Den äldsta af gråsten uppförda byggnaden.
Den ursprungliga byggnaden, som å planen, pl. I, tecknats helsvart, är inom murarne 27 m. lång och 14 m. bred. För att vara uppförd till kyrkligt ändamål är den ovanligt enkel, endast ett enda stort rektangulärt rum, som saknar hvarje antydan om kor.
- ↑ Styffe: Skandinavien under unionstiden, 2 uppl. sid 287.
