med eller utan apsis, (för att nämna ett par exempel Funbo, öster om Upsala, och Balingsta, vester om Upsala, nu ruin) och torn i vester (t. ex. Hillersjö): der förekomma också några af en denna vesterländska närstående typ, der tornet är bygdt ofvanpå koret, äfvensom några rundkyrkor, men det stora flertalet kyrkor hafva samma enkla grundform som ofvan omtalats. Denna synes vara karakteristisk för Mälarlandskapen och vestra delen af Finland, der ju den svenska kyrkliga kulturen tidigt gjort sig gällande.
Några förebilder till en i sig sjelf så enkel kyrkotyp behöfver man för visso icke göra sig besvär att leta efter, utan man kan väl antaga, att, när behofvet af kyrkor uppstod, använde man de inhemska större samlingssalarne eller uppförde nya af samma utseende. Dessa voro väl att börja med af trä, det närmast för handen varande materialet, och sedan man af främlingarne lärt sig göra murbruk, af sten.
Med grunden till dessa gamla byggnader gjorde man sig märkvärdigt litet besvär; ofta var man så föga nogräknad, att det rent af väcker förvåning att byggnaden ännu kan stå. På många ställen har också ras inträffat, som beröfvat oss kunskap om flera af de äldsta och märkligaste monumenten. Bondkyrkan är emellertid lagd på sandåsen, således hade man här prima byggnadsgrund.
Men ej blott grunden är ofta nog dålig, väggarnes konstruktion är ej heller af bästa beskaffenhet. Man brukade nemligen ej göra fast mur allt igenom, utan tog sin tillflykt till att göra två skalmurar af bättre material och fyllde sedan rummet mellan dessa med småsten och murbruk. Här i Bondkyrkan kom rullstensåsen naturligen att få släppa till detta fyllnadsämne. Skalmurarne äro uppförda af rå och klufven granit. De stora blocken ligga i rikligt bruk och smärre stenar äro kilade mellan desamma. Hörnen och andra partier, som kräfva större noggrannhet i uppförandet, äro visserligen omsorgsfullt byggda, men man har dock icke här — såsom det ofta annorstädes skett — användt finhuggna qvadrar, utan det vanliga materialet. Någon sockel finnes ej och är ej heller vanlig på traktens gamla kyrkobyggnader. Förmodligen har ej muren afslutats med någon taklist. Den nuvarande, af tegel, är mycket yngre än gråstensbyggnaden.
Sjelfva byggandet af en så vidlyftig byggnad har — särskildt om man betänker de primitiva hjelpmedel, som på den tiden stodo till buds — kräft en ganska lång tid, ehuru det nu skulle föga
