Vidare torde särskildt böra framhållas bland dessa dekorativa element de vanligen runda indragningarne i muren, hvilkas botten är sirad med tegelband, slingrande i mycket egendomliga krumelurer (t. ex.: vid Sorunda det Bååtska grafkoret och i Ratzeburg tillbyggnaden norr om tornet. Afb. Dohme: Die Baukunst). På sina ställen är den indragna ytan försedd med stafverk af huggen sten, som bilda trepass, fempass o. s. v., alltjämt dock af fullt romansk karakter.[1] Dessa pass visa alltför stor frändskap med Bondkyrkans rundfönster i vestväggen, för att man ej skulle våga hysa den tron, att dessa inläggningar afse att erinra om och i dekorationen ersätta verkliga rundfönster.
Ett annat likaledes på de äldsta tegelmonumenten förekommande ornament är det, som bildas, när teglen ställas på hörn: »tandsnitt». Äfven på sådant sätt ställda tegel pläga grupperas, så att en mångfald figurer ernås. Talrika exempel på sådana kunna nämnas. Vi inskränka oss dock till: Ängsö, Vestm.; Jomkils vapenhus, som är påbörjadt i gråsten och afslutadt med tegel; Öfver Selaö, tornets högsta, ofvanpå gråstensbyggnaden uppförda våning och till slut vapenhuset vid Bondkyrkan (om hvilkets tillkomsttid jag dock ej har någon bestämd mening).
Äfven mönstermurverk förekommer någon gång. Som exempel må anföras Ängsö södra gafvel och den högst märkliga sakristian vid Jomkil (se fig. 10).[2]
⁎
Den del af Bondkyrkan i dess nuvarande skick, som visar sig vara den af tegel tidigast uppförda, är den vestra gafveln (se fig. 5). Den har ersatt — såsom jag redan en gång nämnt — en trägafvel af samma form; och det ligger ju i och för sig intet orimligt uti att gafvelrösten på Bondkyrkan, i likhet med hvad som skedde på så många andra kyrkor, redan tidigt uppfördes af tegel.[3] Huru det skett med östra röstet kunna vi nu ej veta något om, ty detta, sådant det nu är bevaradt, är i förband med högkyrkans väggar och således uppfördt samtidigt med dessa. Att vestra
