den sista delen af romanska perioden och som återfinnes t. ex. i koret på den 1220 färdiga klosterkyrkan i Sigtuna.
Utom i Tuna förekomma rundfönster inom den tidigare tegelarkitekturen på flere håll; dock torde intet af de nedan nämnda exemplaren i ålder gå upp mot Bondkyrkans hittills nämnda fönster. Att de dock nämnas, beror på, att de — jemte de ofvan nämnda dekorativa efterhärmningarne — i någon mån visa, att detta slags fönster ej äro tegelarkitekturen i dessa trakter främmande. I Upland finnes det sålunda i Tensta, en alltigenom om en mer framskriden byggnadsperiod vittnande kyrka, i vestra gafveln[1] ett rundfönster af enkel beskaffenhet med stafverk af trä. I Vesterås domkyrka sitter ofvan södra portalen ett sådant med, efter fotografi att döma, senromansk profilering. Stafverket i detta ser ej ut att vara det gamla och kan ju mycket väl ha blifvit insatt vid någon restaurering.[2]
I det föregående hafva vi redogjort för Bondkyrkans äldsta tillbyggnad i tegel, sökt visa dennas plats inom tegelarkitekturen, samt framhållit antydningsvis, att denna arkitekturs former i Mälardalen stämma väl öfverens med tidiga sådana inom södra Östersjöområdet. Då teglet uppträdt der åtminstone kort efter 1150, torde man ej för Mälardalen behöfva datera teglets framträdande mer än på sin höjd ett eller annat årtionde senare. Den i Bondkyrkans vestra gafvel mest karakteristiska detaljen, rundfönstret med sitt sexpass, anger för sin del, att det väl kan tillhöra tiden före 1200, ehuru det väl måste erkännas, att det är förenadt med viss risk att dra för långtgående slutsatser af en så liten murbit, som vi här ha haft att syssla med. I hvarje fall har denna gafvel naturligtvis ej kunnat byggas senare än några år in på 1200-talet.
- ↑ Afb. Wrangel: Tegelarkitekturen s. 83 fig. 34.
- ↑ Särskildt må framhäfvas, att i ett område, der den kristna kulturen började blomstra samtidigt med teglets framträdande i södra Östersjöområdet och således först vid denna tid kyrkobyggnader derstädes uppfördes, nemligen Lifland, rundfönster synnerligen ofta förekomma. Se planschverket Alt-Lifland af R. Gulecke, Leipzig 1896. Dessa slags fönster sitta ofta på vestfasaden. På domkyrkan i Riga användas de emellertid såsom i Bondkyrkans ombyggnad att släppa in ljuset genom högkyrkans väggar. Dessa två kyrkors tornbyggnader förete jemväl förvånansvärd likhet i dekorationen.
