Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
180
SUNE AMBROSIANI.

— Strengnäs, Vesterås och Upsala — torn och på åtminstone de båda sistnämnda ställena ha flere dylika funnits öfver hvarandra på samma torn.

⁎              ⁎

Vi ha vid redogörelsen af kyrkans byggnadshistoria haft upprepade tillfällen att söka förklara byggnadspartiets beskaffenhet ur dess uppgift att vara till skydd för fientliga anfall mot kyrkan. För att öka kyrkans försvarsduglighet har säkert också den höga gråstensmuren rundt kyrkogården här som annorstädes tillkommit. Den synes enligt Peringskiölds afbildning ha gått ut i flykt med tornets vestra vägg. På den hos honom synliga delen förekommer ej mindre än tre kyrkogårdsportar. Afbildningen ser dock ej så tillförlitlig ut, att man tror, att de sett så ut i verkligheten. Kyrkogårdsportar äro bevarade vid många kyrkogårdar Sverige, äfven i Upland t. ex. vid Färentuna och Stafby. De äro gifvetvis uppförda i syfte att bättre kunna förhindra tillträdet till kyrkogården. I Bondkyrkans kyrkogårdsmur låg också den tiondelada af tegel i munkskifte af fatburstyp, som ännu står qvar. Allt det öfriga refs ned, sedan Karl XIV Johan enligt Brunius gifvit »en vacker summa» för detsamma.

Dessa försvarsanordningar i och omkring Bondkyrkan, till hvilka vi ofta kunnat erinra om eller påpeka analogier på ännu stående monument, måste vi betrakta såsom uppförda i praktiskt syfte och alldeles ej — hvilket man ju möjligen kunde vilja sätta i fråga — som dekorativa former anbragta här, derför att kyrkor annorstädes utstyrdes med dessa. Jemte af annat framgår detta också af blotta tillvaron af torn. Då flertalet upländska kyrkor, som ligga inne i landet, icke hafva tornbyggnader, men väl många sådana som ligga vid kusten eller Mälaren och vid de segelbara vattendragen, är detta alldeles tydligt icke beroende på en slump. Visserligen finnes ej i bevarade skriftliga uppteckningar något om strider kring och anfall mot kyrkobyggnader i dessa trakter. Dock äro anteckningar från dessa tider och trakter så få, att ingenting kan slutas deraf, om något är omnämndt eller ej i den fragmentariska litteraturen, då vi å andra sidan ha ett så påtagligt vittnesbörd om systematisk belägring af en kyrka, som mingången i S. Per, Sigtuna.[1]

  1. Ekhoff anf. arb. s. 35 fig. 3.