införande, och om detta icke är förhållandet och väl icke kan vara förhållandet, emedan himmelsfärdsdagen icke infaller å visst, bestämdt datum, då dess datum bestämmes af påskterminens inträffande, hur skall man då kunna förklara, att denna dag, som icke existerat i förkristen tid såsom högtidsdag skulle varit helgad åt guden Tor? Nej, orsakerna till den stora roll, som ovädret spelar i de bruk och föreställningar, hvilka äro fästade vid himmelsfärdsdagen, hafva vi nog snarare att söka i den omständigheten, att denna dags firande infaller en torsdag.
Hvad först beträffar benämningen »den heliga torsdagen», så behöfva vi ingalunda gå till England för att söka denna. Den påträffas mer än väl i vårt eget land. Sålunda omnämner t. ex. Dybeck i maj-häftet af »Runa» för 1844, att himmelsfärdsdagen benämnes i Dalsland för »helig torsdag», och Gasslander i »Svenska allmogens sinnelag, seder etc.», utg. af Westerdahl, berättar att denna dag i Västbo härad af Småland kallas »helge torsdag».
Torsdagen spelar en stor roll i folkföreställningen. Sålunda är det än idag sed på åtskilliga orter af vårt land, att man söker bota s. k. »lappskott», d. v. s. hastigt påkommen sjukdom af svårbestämbar natur, genom att tre torsdagsaftnar eller tre torsdagsmorgnar å rad, före solens uppgång om morgonen eller efter dess nedgång om aftonen, låta skjuta öfver eller under det sjuka stället, hvilket fortfarande anses som osvikligt botemedel, därest sjukdomen verkligen är »lappskott», d. v. s. trolltyg.
Ett barn, som är behäftadt med någon åkomma, synnerligast medfödt lyte, har vår allmoge intill senare tid sökt bota därmed, att fadern en torsdagsnatt klockan tolf å kyrkogården lånade jord, som sedan användes såsom »botemedel» för barnet.
Misstänker man, att man fått sitt barn bortbytt af trollen, så skall man tre torsdagsaftnar å rad sopa golfvet med »bortbytingen» etc., ty i så fall komma trollen och byta om barn, påstår allmogen.
Vill en en hafvande kvinna undgå barnsängsmärtorna, bör hon en torsdagsafton kl. 12 helt naken krypa genom en utspänd fölhamn, så undgår hon fullständigt dessa smärtor, tros det.
Dessa exempel skulle kunna mångfaldigas, och vi finna nogsamt af dem, att torsdagen måste varit en de gamla religiösa föreställningarnas stora märkesdag.
Men en annan religion har trädt i den gamlas ställe, och denna nya religion har sin stora religiösa märkesdag — söndagen.
