Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/330

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
322
TURE J:SON ARNE.

Dybeck anser stenen vara samtidig med våra yngre runstenar. På tal om Häggebystenen i folioupplagan af »Runa» 1865, sid. 57 säger han: »— — — — kan jag dock, ifråga om förevarande ristningars ålder icke neka mig att anmärka den ostridiga likheten i det ytterst ovanliga ristsättet, som förefinnes mellan desse och ristningen på en af Sigtunastenarna (Sverikes Runurkunder II, 189), en likhet, hvilken äfven tör kunna spåras å den thyvärr mycket förnötta Enhörnastenen, äfven en bildsten (Svenska Runurkunder I, 30). Jag dristar tro, att detta ristsätt, mycket olika såväl hällristningarnas som de urnordiska runstenarnes och beskrifvet i Runurkunder II, sid. 21 icke är urgammalt.» Vill man nu veta, hvari detta egendomliga ristsätt består, får man den ganska magra upplysningen, att ristningen icke är inhuggen utan utförd på annat sätt, en del punkter t. ex. genom borrning. För öfrigt erbjuda de af Dybeck citerade runstenarna föga likhet med Häggebystenen. Sigtunastenen är en vanlig runsten med slinga och kors. Runslingan återfinnes äfven hos Enhörnastenen, hvilken dock därjämte