Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
16
OSCAR MONTELIUS.

egendomlig tillfällighet, för att man händelsevis skulle hafva fått anledning tala om de bruk vi nu tänka på. Då skulle den tilldragelse, som beskrefs, hafva infallit just den natt, då elden tändes eller dansen pågick kring det heliga trädet, och man skulle hafva kommit att nämna detta.


Märkliga upplysningar om lifvet i Östergötland under hednatiden — och särskildt om dåtidens gudsdyrkan — få vi äfven af andra bruk, som från denna tid fortlefvat ända till våra dagar.

Ett sådant bruk är det att offra i en helig källa. Flera sådana offerkällor äro kända i Östergötland. Det var för öfrigt icke endast verkliga källor, som användes på detta sätt. Äfven i de under istiden af vattnet ursvarfvade »jättegrytorna» har man offrat. Så berättas om en jättegryta på Vallsnäs ägor i Nykils socken, att den »fordom varit en offerkälla, och har man under en senare tid där ofta funnit kopparmynt».[1]

Nära offerkällan ligger mångenstädes en af stenar bildad rundel, som utan tvifvel varit en offerplats. En sådan rundel kallas nu vanligen »domarering» eller »domaresäte». Om denna benämning beror på en ända från forntiden fortlefvande tradition eller om den tillkommit i senare tid, kan väl vara ovisst, — att den fanns för flera mansåldrar sedan, är dock säkert, — men det ligger egentligen ingen motsägelse i uttrycken »offerplats» och »domarering», emedan det närmaste samband fordom fanns mellan offerfesten och tinget, där rättstvisterna afgjordes.

En af de största och mest bekanta domareringarna i Östergötland är den vid Nässja, nära Vätterns strand och ej långt från Vadstena. Stenarnas antal är ofta nio, såsom fallet är t. ex. vid Luudby i Mjölby socken.

I Gammalkils redan omtalade kyrkoinventarium af år 1829 är antecknadt: »Före 1686 har på Fettjestads gärde söder om kyrkan funnits ett domaresäte. Några stenar kvarstå ännu till ett minne häraf. Nedanför ligger en källa, där man fordom skulle hafva offrat, men som nu är nästan igenfallen.»


⁎              ⁎
  1. Inventariet af år 1829 för Nykils kyrka (i K. Vitterhets Historie och Antikvitets-Akademiens arkiv).