66,4 ort (282 gram). Fyndet, som insändes genom grefve Ture Bielke på Sturefors, inlöstes för Statens Historiska Museum (n:r 6368).[1]
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 408 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 28. Guldarmring. Sten i Stenby s:n. 1⁄1. |
På ägorna till Stens rusthåll — tillhörigt landtbrukaren Karl Andersson — i Västra Stenby socken. Aska härad, hittades vid nyårstiden 1893—94 ej mindre än fyra armringar af guld. De påträffades af statdrängen Karl Wilhelm Johansson i Sten under gräfning på en »plats, hvarest numera nedbrunna logar» stått. En af ringarna är slät och trind; den väger 60,5 gram. Två äro snodda, hvardera af två tjocka, släta, från midten afsmalnande tenar; den ena, afbildad fig. 28, väger 61,7 gr., den andra väger 60,7 gr. Dessa tre ringar äro oskadade och hafva således ej förlorat något af sin vikt. Den fjärde ringen är snodd af tre tjocka tenar och tre fina
- ↑ Denna berättelse är af stort intresse dels därför, att den visar, huru kraftigt gamla föreställningar ännu fortlefva, dels därför att den uppfattning, som sålunda lefvat kvar ända in i våra dagar, förklarar huru »depotfynd», hvilka fordom lågo i öppen dag (se t. ex. Montelius, första delen af Sveriges historia intill tjugonde seklet, sid. 170), kunnat få ligga orörda. — Det förtjänar uppmärksamhet, att det nu ifrågavarande fyndet gjorts på ett ställe, som heter Lund. Detta namn visar nämligen, såsom vi sett, att platsen varit helig i forntiden.
