förteckning upptages emellertid en pastell, som han »Köpt efter gamle Archiater Bjerkén», som skall föreställa Theofrastus Paracelsus och som mästare uppgifves ingen mindre än Roslin. Att man i universitetets bild af en mekanikus har att återse den Hårdska förteckningens Paracelsus är mycket sannolikt, svårare är däremot att afgöra, om konstnärsbestämningen är riktig. Roslins pasteller äro icke många. Som jag af dessa i original blott har sett det på pergament målade porträttet af riksgrefvinnan Hedvig Taube på Skokloster, som på framsidan är signeradt med blystift: »Roslin à Paris.» vore ju djärft uttala sig i frågan. Pastelltekniken, frånsedt »pastel à l’huile», har ju ej tillåtit samma fina utarbetande af detaljerna som på oljefärgsporträtten och på Skokloster-porträttet är särskildt dräkten utförd med en förvånande raskhet. Uppsala-bilden är alltigenom raskt målad, men i fina toner, och torde till tiden åtminstone sammanfalla med Roslins verksamhetsperiod. Däremot torde den svårligen vara af Rosalba Carriera.
Till den okände neapolitanaren Corrado hänföras tvenne stycken, som komma från Hårds samling, ehuru det ena af prof. Nyblom angifves tillhöra Schröders donation. Hos Hård hänföres blott detta senare stycke, som han köpt på spanske ministern Morenos auktion, till Corrado, det torde vara måladt i slutet af 16- eller början af 1700-talet. Det andra däremot, som förut tillhört porträttmålaren Bredas samling, tillskrifves Jordaens. Stycket är tydligen blott en skiss. Dess upptornade komposition och särskildt kvinnofiguren påminna verkligen starkt om Jordaens.
Det förtjusande porträttet af skalden Leopolds hustru hänföres af prof. Nyblom till »Dansk mästare 1700-talets senare hälft (?)». Sjöberg har närmare bestämt det till Jens Juel och någon omöjlighet är väl ej att hänföra den vackra pastellen till honom. Prof. Nyblom säger: »Proveniensen okänd». Porträttet upptages dock i den vid universitetet bevarade förteckningen öfver de af v. Brinkman donerade konstsakerna.
En annan af universitetets bästa taflor, porträttet af Johan Arckenholtz uppgifves komma från »Hårds donat». Sjöberg uppvisar dokumentariskt att det är testamente af A. själf. Trots att porträttet är hänfördt till Desmarées är ej den på baksidan tydligt läsbara signaturen »G. Desmarées pinx» återgifven.
Till Gerhard Don hänföres en liten på koppar målad bild af en eremit. Då det möjligen kan bidraga till en framtida
