vara tvifvel underkastadt, då den är signerad med det monogram af P och H, som brukar användas af Hörberg. Märkligt nog kallar Hård, som ju var samtidig med Hörberg, mästaren till denna tafla för Hilleström, men Per Hilleström brukar aldrig denna form af signatur. Gobelin-porträttet af Gustaf III hänföres af Sirén till Hilleström. Det tillhör ej, såsom uppgifves, universitetets gamla samling. I förteckningen öfver v. Brinkmans donation återfinnes nämligen porträttet med upplysningen, att det är »Skänkt af Konungen till General Hårdh i Berlin, och efter hans död af dess styfdotter till v. Br.». Taflan »Gosse med notbok» är enligt Hårds förteckning en kopia af »Hoffröken Silfversparre» och skänkt till generalen af mästarinnan. Om Hilleström är mästare till originalet är därmed dock icke bevisadt. Däremot uppger Hård, att »Gumhufvudet» är en kopia efter H. Till den i konstvärde tvifvelaktiga »Interiör af en bondstuga» torde däremot knappast Hilleström vara skyldig. I Hårds förteckning kan den ej upptäckas och torde därför hafva annan proveniens.
Samlingens s. k. Holbein finnes däremot upptagen bland Hårds konstsaker.
Härpå följer den långa raden af okända Holländska mästare. Styckena »Marin», som för öfrigt bär signaturen P. G. samt »Storm» härröra båda från Hårds samling och uppgifvas vara köpta af hofkapellmästare Hæffner.
Under en annan okänd mästare sammanföras porträtten af Daniel Heinsius och Hugo Grotius. Att de ej äro målade af samme mästare meddela de kopparstickare, som afbildat porträtten. Heinsius är en kopia efter G. Merk, Grotius målad af Michiel van Mierevelt. Den af Sjöberg ej observerade signaturen på Grotii porträtt är: »Anno 1632, æt. 49», ej »Anno 1642», såsom prof. Nyblom angifver, och med födelseåret 1583 hade detta ju bort gifva sig själft. De båda porträtten hafva dock något gemensamt och det är deras historia. Af de i förteckningen upptagna porträtten har det till »okänd» mästare hänförda porträttet af Cartesius delat deras öden. Om Cartesius-porträttet meddelar Sjöberg att det 1723 skulle skänkts af grefve Carl Gyllenborg. Uppgiften om gåfvan torde nog ej kunna bestridas, men däraf framgår ej, att det skänkta porträttet är identiskt med ifrågavarande. I 1729 års inventarium upptages nämligen två porträtt af Cartesius. Det ena säkerligen identiskt med den Gyllenborgska gåfvan, det andra hörande till den serie af
