anvisadt i raden af de alfabetiskt ordnade konstnärerna och det är »R. I. P., holländsk, 1600-talets midt», som skulle målat en kyrkointeriör. Vid beskrifningen på denna meddelas: »Signerad på en grafsten i förgrunden: R. I. P., hvilka initialer ej återfunnits i någon katalog från kontinenten». Och orsaken till de kontinentala katalogernas tystnad är ju lätt förstådd, ty äfven på afbildade grafstenar får väl »R. I. P.» tolkas såsom »Requiescat In Pace».
Rijsman’s kostliga »Venus» kommer från Hårds samling, af honom köpt från »revisor Hallbäck».
Rosa di Tivoli’s »Landskap med får» återfinnes äfvenledes i Hårds förteckning, stammande från Bredas samling.
På Sandbergs porträtt af donator, general Hård, lyder signaturen: »I. G. Sandberg pinxt. 1836». På hans porträtt af Tegnér: »I. G. Sandberg 1836». Detta porträtt liksom porträttet af Leopold torde, ehuru ritläraren prof. Way i sin förteckning upptager dem bland v. Beskows donation, kunna anses identiska med de af v. Brinkman testamenterade.
De båda af fröken Schenson målade porträtten äro signerade, Boströms porträtt: »Hulda Schenson 1895», Fries’: »Hulda Schenson 1893».
Af Schildts båda miniatyrer är »Drottning Ulrika Eleonoras kröning» sign.: »I: H: Schildte inven: et pinx:». Hufvudfigurerna på båda kröningsbilderna äro betecknade med siffror hänvisande till någon nu förlorad nyckel.
Sannolikt är det ej, att Schröder målat Karl XII:s fadder ur bondeståndet Per Olsson, då porträttet väl får anses måladt ungefär samtidigt med dopet och Schröder föddes först två år efter Karl XII. Uppsala-porträttet är antagligen studien till det Ehrenstrahl tillskrifna stora porträttet på Gripsholm. Den af Schröder målade »Johannes döparens predikan» omtalas i Hårds förteckning vara »Skänkt af Frih. Sture».
Birgitta Stenkels, som målat porträttet af Eric Castovius, uppgifves vara »okänd konstnärinna från Köln». Det meddelas äfven: »Målarinnans namn signeradt på dukens baksida jämte årtalet 1703». Den ytterst sirliga signaturen läses: »Birgitta Stenkels || uxor von Cöllen || fecit Holmiæ A:o 1703» och det är således detta »uxor von Cöllen», som gifvit upphof till konstnärinnans härstamning från Köln. Namnet von Cöln eller von Cöllen bars ju annars af en med Pascharne befryndad målarsläkt, omnämnd i Autografsällskapets
