Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/500

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
122
JAC. AHRENBERG.

Teckningen fig. 17 b är ifrån den vackra nunnekyrkan, som en gång restaurerad kommer att bli en pärla bland nordens kapell.

Jag beklagar att ej kunna lämna någon teckning af den i gotisk stil uppförda vindeltrappan i Åbo slotts västra torn, såvidt jag vet den vackraste som finnes i någon nordisk borg. Den är omöjlig att perspektiviskt afteckna, och geometriskt framställd gör den ingen effekt. Uti denna trappa finnes synnerligen väl slagna och vackert formade tegel.

Liksom den finländska svenskan genom att ha lämnats så att säga åt sidan i vissa afseenden blifvit en ålderdomlig munart, som bibehållit flera gamla ordformer än rikssvenskan och som särskildt under senare tider i fråga om nybildning af både slang och tekniska ord blifvit efter svenskan i moderlandet, så är det ock med vår byggnadskonst. De finska fästningarna och borgarna förstördes tidigt eller lämnades att förfalla, de ombyggdes ej såsom flertalet af de svenska redan under renässansens första tid till kungaborgar, fängelser och magasiner (så har i stort taget deras öde varit). I ruinerna af dessa finska borgar finna vi därför flera ålderdomliga drag från tiden före renässansperioden än uti de svenska. Jag