af Mecklenburgs tid blir denna dekoration så att säga riksvapen (se antikvarisk tidskrift 7:e delen).
Hvad som funnits i nedre fältet af det vapen bilden utvisar är numera omöjligt att ange (månne Karl VIII:s vapen, Bondevapnet?), men ett af en vågrät skåra deladt vapen med tre kronor i öfre fältet, ställda 1 2/3 har jag för min del aldrig sett hvarken förr eller senare.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 506 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 30. Sturevapen i Viborgs slott. |
Bland vapenbilder i Viborgs slott fanns i början af 80-talet ett Possevapen, fig. 29. Hvilken medlem af Posseätten det varit, som i tiden låtit uppsätta vapnet, är okändt, men osökt ledes tanken på Knut Posse — omtalad första gången 1467 — den svenske befälhafvaren, som den 30 nov. 1495 tillbakaslog det ryska anfallet mot Viborg genom att anordna en mina under det torn (Andreastornet), som stormades af fienden, en bragd som i historien är känd under det allbekanta namnet den Viborgska smällen. Ett Sturevapen och ett Totts vapen, alla från Viborgs slott, funnos ytterligare i detta slott, där de bildat snart sagdt det enda dekorativa elementet i dessa byggnader. Huru detta dekorerande element användts i de nordiska byggnaderna får man en fingervisning i en del af de finska slotten. I de svenska har denna art af dekoration för länge sedan försvunnit.
Sten Sture den äldre hade 1497 erhållit alla finska slott i förläning. Under sådant förhållande kunde man vara viss om att hans vapen skulle finnas i de finska borgarna. Så var äfven fallet. I Olofsborg finner man ett Sture- och ett Tott- (hans gemål var en medlem af denna familj) vapen ingraverade i en kalkstensplatta, inmurad i bröstet å en ytterst primitiv kamin, fig. 31. I Åbo finner man en i det hela väl gjord teckning af detta vapen numera
