 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 540 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 69. Projekt till återuppförande of Kajaneborgs fäste efter en teckning af 1729. |
När kanonerna emellertid blefvo så pass farliga, att deras skott kunde skada de gamla borgarna, måste man, för att hålla fienden på afstånd, anlägga utanverk. Ännu nödvändigare blefvo dessa, när de s. k. fyrbollarna eller eldkulorna uppfunnos. I norden inträffade det förra under Gustaf I, det senare under Johan III. Så länge fyrbollarna gjordes af »lärftpungar, rullade i svafvel och pulver, genomstungna af i pulver indränkta och torkade stickor», som de beskrifvas i Petter Månssons kuriösa bok »Stridskonst», voro de så pass lätta, att de icke kunde kastas långt. Men senare blefvo de för sitt ändamål lämpligare, och det voro de redan, när Jakob Pontus de la Gardie intog Kexholm. Tack vare dessa fyrbollar måste utanverken så att säga tvinga sig på den tidens fortifikationsofficerare. Också uppträdde nu samtidigt flera befästningsskolor, såsom den italienska, den franska, den nederländska och den svenska. Det skulle föra oss för långt att redogöra för
