Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/617

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
239
ETT URNEGRAFFÄLT I VÄSTERGÖTLAND.

Graf 40. På ett område af 1,5 m. diameter anträffades — 32 cm. djupt en mängd brända benbitar kringströdda ned till — 73 cm. djup. Vidare funnos bitar af ett lerkärl (fig. 12) samt i bottnen af gropen ena hälften af samma kärl. Öfverst i grafven lågo ett par järnfragment. Lerkärlets bottendiameter är 12,8 cm.; bukdiametern 22 à 23 cm. Till formen erinrar det närmast om lerkärlet i graf 25. Upptill är ett vertikalt öra anbragt. Ytan är delvis mörk (grafiterad?) och glättad. Kärlet är orneradt med ett slags instuckna punkter, anbragta i sicksack och 2- till 3-dubbla rader upptill och nedtill samt förbundna på ett mäanderliknande sätt.

Af de två små järnbitarna utgör den ena hälften af en platt ring med 3,2 cm. diameter, möjligen till ett rembeslag, den andra ett platt stycke af 2,15 cm. längd och c:a 1,3 cm. bredd (rembeslaget?)


Graf 47. — 38 cm. djupt anträffades ett litet lerkärl med brända ben. Kärlet (fig. 13) är rätt söndrigt, afviker något från situlaformen och har en svagt oval mynning, möjligen beroende på sammanpressning efter nedsättandet i grafven. Höjd 11,5 cm., mynningsdiameter c:a 11 cm., bukdiameter 13,2 cm., bottendiameter 9 cm.