Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/619

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
241
ETT URNEGRAFFÄLT I VÄSTERGÖTLAND.

sprucken. Bottnen sönderfallen. Höjd 7,4 cm., mynningsdiameter 7 cm., bukdiameter 9,3 cm., bottendiameter 5,3 cm.


Graf 56. Med öfre ytan + 4 cm. ofvan jord, men täckt af en enbuske, låg en kullersten, 70 × 40 × 30 cm. stor. Under denna stod ett lerkärl (fig. 17) med bottnen — 72 cm. djupt och innehållande brända ben. Kärlet är jämförelsevis högt och smalt och försedt med en insvängd hals. Höjd c:a 25,5 cm., bukdiameter 20 cm., mynningsdiameter 16 à 17 cm., bottendiameter 12 cm.

Graf 61. På — 63 cm. djup stod en tillplattad lerurna innehållande en stor mängd brända ben och en bronsfibula (fig. 18 och 19). Äfven utom urnan låg en del brända ben. Af kärlet är blott bottnen något så när bibehållen. Dess diameter är 13,9 cm. Godset är c:a 1,1 cm. tjockt och tämligen löst brändt. Fibulan, som är något