Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/622

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
244
TURE J:SON ARNE.

Besläktade fibulor med emaljinläggning äro funna vid Klefva-Gumsegården i Kinne-Klefva socken i Västergötland, vid Hammoor i Holstein och Grabow i Mecklenburg.[1] Järnfibulan med sin korta spiral torde ha öfverensstämt med den fragmentariska fibula, som för några och 20 år sedan hittades i graf vid södra Lund i Flistads s:n, Östergötland.[2] Till tiden bli de båda Järnsysslafibulorna alltså ungefär samtidiga — järnfibulan möjligen något yngre. Redan förut har påvisats, huru järnskäran i graf 69 på grund af nitarnas stora antal och utseende kan sättas i tidsförbindelse med la Tène-tidens eneggade svärd, af hvilka flera blifvit funna t. ex. vid Öfre Ålebäck på Öland.[3] Till samma tid — århundradet före Kr. — kunna också remändbeslaget samt ringen med rembeslag från graf 36 föras. Äfven öfriga föremål af järn, nålar, prylar, skäror och krumknifvar m. m., äro mångfaldiga gånger anträffade i brandgrafvar frän den förromerska järnåldern. Sannt är visserligen, att dessa sistnämnda saker äfven anträffats i grafvar från de första århundradena efter Kr. f., såväl i brand- som skelettgrafvar, men då på Järnsysslagraffältet inga för romersk tid särskildt utmärkande föremål äro hittade och alla skelettgrafvar saknas, torde man med stort skäl kunna draga den slutsatsen, att samtliga hittills undersökta grafvar tillhöra tiden före det romerska inflytandet.

Betraktar man närmare den förut gifna tabellen, finner man, att de brända benen i 30 fall blifvit bisatta i en urna, i 20 fall i ett med harts tätadt träkärl. Det är min tro, att man äfven i öfriga fall användt ett nu förmultnadt omhölje för benen, sannolikt af trä och utan tätning. Med stort skäl kan man karaktärisera graffältet som ett urnegraffält. Samtida sådana äro bekanta i mängd från hela Nord-Tyskland och Danmark, men på den Skandinaviska halfön känner man hittills knappast något förromerskt mer än det vid Järnsyssla. Det skulle i så fall vara en del af graffältet vid Alvastra[4] i Östergötland, som i fråga om

  1. T. J. Arne: Svenska emaljerade föremål från den förromerska järnåldern i Studier tillägnade Oscar Montelius, Stockholm 1903.
  2. O. Montelius: Brandpletter i Östergötland i Månadsbladet 1882, sid. 181.
  3. F. Bæhrendtz: Graffältet vid Öfre Ålebäck i Månadsbladet 1896.
  4. T. J. Arne: Järnåldersgraffältet vid Alvastra I och II i Meddelanden från Östergötlands Fornminnesförening, 1903 och 1904.